Ylonz, since 1963 or 1962 or 1953 or 1949 or 1940 or…
På nitton-femtiotalet skedde några viktiga händelser i Finlands idrottsevenemangshistoria. Man har ofta hakat sig fast på att vi under detta decennium ordnade för första, och hittills enda gången de olympiska spelen år -52. Detta har dock gjort att många förbisett och förblivit okunniga om det viktiga faktum, att även Ylonz hade sin födelse detta årtionde. Den veterligen första ölorienteringen med vandringspokal som dokumenterats arrangerad vid Teknologföreningen gick av stapeln 1953.
Att det dessutom redan före detta utövats mer eller mindre organiserad öljakt är det ingen tvekan om. Till skribentens kännedom har kommit rön om att TFiF lär ordnat en ölorientering redan 1949.
Namnet Ylonz, eller varianter av det, har i alla fall funnits redan på 1930-talet. 30. november 1940 nedtecknade nämligen Holger Juselius den av Knut Pipping (sedermera professor i sociologi) skrivna "Een Ylonts hympn" i sin anteckningsbok. Versen stavning kan anses mycket studentikos och den handlar om dryckesslag i äkta Ylonz anda.
Namnet Ylonz finner man också i arkiven från år 1962, då det stavats Ylontz, för att sedan normalisera sig till det mer bekanta Ylonz redan därpå följande år.
I Ylonz-tidernas begynnelse skilde sig tävlingen en aning från det moderna konceptet. För det första stred var man för sig, och pubarna låg alla i centrala Helsingfors. Overallen som ofta präglar Ylonz hade inte heller uppfunnits i Finlands studentkretsar förrän senare delen av det svängande 60-talet (då den stals från Sverige).
Ölorientering under 50-talet upptagen på smalfilm. Texter och musik har lagts in för att passa i temat för Teknologföreningens 136:e årsfest år 2008. På den tiden, och ett stycke in på 70-talet, lär arrangerande av Ylonz inte alls ha varit så enkelt som det är idag. På grund av de dåvarande utskänkningstillstånden måste polisen kontaktas för att göra upp speciella arrangemang.
Ylonz har sedan under årtiondens gång blivit en allt större tävling med deltagare från allt fler studentorganisationer runtomkring Helsingfors. Nåt tag under 80-talet lär nuvarande praxis att utföra tävlandet i lag på tre introducerats. Från ungefär denna tid framåt har även namn på de vinnande lagen samlats på plackutter på en Koff-tunna som finns att beskåda på hedersplats i Teknologföreningens nationshus Urdsgjallar. Det tidigare vandringspriset verkar ha vandrat iväg av till skribentens kunskap okänd orsak i historiens mörker.
Ylonz på 90-talet
Förut avgränsades Ylonz geografiskt till ett område som är mycket mindre än det som idag används. Tävlingsområdets gränser var i norr kring Forsbyvägen i Kottby, i öster Tavastvägen, dvs Brändö och Hertonäs var inte alls med. I väster gick gränsen vid Drumsö, och i söder givetvis vid dom södra stadsdelarna men Sveaborgsfärjan nämndes redan då. Pga den geografiska avgränsningen så kunde det betyda att om två krogar fanns några kvarter från varandra i samma eller närliggande stadsdelar så måste man faktiskt springa en hel del under Ylonz för att ha en chans att klara sig - eftersom det inte gick någon vettig buss eller spårvagn mellan krogarna. Något så när bra grundkondition skadade faktiskt inte.
I flera år var även mobiltelefoner en mycket sällsynt syn så det gällde att hitta närmaste möjliga telefonkiosk för att ringa nummerupplysningen. Så fanns det ju listor på utskänkningsställen som man kunde få tag på via nån myndighet. Eller helt enkelt fråga folk på gatan. Men många av krogarna fanns inte i telefonkatalogen eller så var dom alldeles nyöppnade, och Ylonz arrangörerna för ifrågavarande år hade ofta bett att krogen inte listas i katalogerna före Ylonz var undanstökat
Då Ylonz var geografiskt sett ganska strikt avgränsat så brukade sluttiderna vara kring 1:45-2:30. Och då dracks ända samma mängd öl som idag men under en betydligt kortare tid.
Mängden deltagande lag var inte lika stor som idag. Det kunde röra sig om 70-100 lag, men det fanns nåt enstaka år då bara 40 lag deltog.
2000-talet
På 1900-talet fick man en lista på krogar som skulle besökas istället för tips och gåtor. Det första Ylonz med en en tipslapp, så som vi känner det idag, arrangerades 2001. Listan med krogarna byttes ut mot gåtor, rebusar, bilder samt koordinater för slutmålet. Krogen närmast målet, som var på Lövö och utsatt med kordinater, var en kinesisk restaurang med sitt namn utskrivet på kinesiska på listan. I och med internets framtåg och sökmaskiner som Altavista, hade en enkel lista helt enkel föråldrats.
Fram till 1996 varierade start platsen från år till år, var efter starten gick från Casa i flera år. Till mångas förvåning gick starten 2001 från Teatern Virus på Råholmen. Sedan har startplatsen varierat en del från år till år.
Regeln ”Om bästa TF lag av någon oförklarig orsak inte kan/vill/känner sig mogen att arrangera Ylonz, så arrangeras det av 7:de bästa TF lag” introducerade också 2001. Orsaken bakom förändringen var att prestationerna från TF lagen började bli tragikomiska. Arrangörerna 2001 bestämde sig för att vända på steken. Det enda sättet att säkert undgå arrangörs plikten var att vinna Ylonz.
Den mest noterbara förändringen som skett i Ylonz de senaste åren är att de flesta lagen klär upp sig enligt olika teman vilket bidrar till en karnevallik stämning. Lyckligtvis har även TF lagens prestanda ökat sedan millenieskiftet. Att vinna Ylonz ger ära och berömmelse och att arrangera Ylonz är en dröm för både phux och phis. Lagmängden har ökat stadigt och år 2015 startade första gången hela 200 lag. År 2016 ändrades klasserna från herr- och damklass till klassiska och öppna klasserna i enlighet med tidens anda.
(Skribenterna vill skylla en betydlig andel av den potentiella felinformation de spridit i denna text på Henrik Mannerströms utsökta artikel gällande Ylonz historia i tidskriften Modulen 02/05. även ett stort tack till Thomas Wägar från Dead Drunken Ducks för informationen om hur det söktes efter öl på 90-talet. Vi vill även tacka Tomas Aminoff från SMS för informationen om ändringarna 2001. Korrigeringar och tillägg tas gärna emot på ylonz at ylonz punkt fi)